kvällarna är värst, dagarna går bra, mornarna går bra, det går bra mestadels.
men kvällarna är värst, när ångern kryper på
och jag kan inte egentligen sätta ord på det
den bara finns där och gnager på kvällarna, gör mig sömnlös
gör att jag inte vill vara all by myself
men samtidigt vill jag ju vara just det, ensam.
det tär på mig det här, att aldrig riktigt veta
att aldrig riktigt förstå
men det finns ingenting att förstå
jag klarar bara inte av kvällarna
det är kvällarna som är värst ..
3 kommentarer:
mmm kvallar, natter o mornar... sjukt jobbiga.. men men.. thats life for you.. i-ronic..
and who are you stranger, that thinks it´s soo ironic?
Lilla vännen, vet känslan du pratar om. Hoppas du kommer att övervinna den snart så du kan få njuta av ensamheten, lättare sagt än gjort. Men så länge du inte stänger känslan inne utan "facar" den, desto mer hanterbart blir det. Tänk på att du aldrig är ensammen, det finns många omkring! Vännen vill du ska bli av med oron, tänker på dej och en bamse kram!
Skicka en kommentar