Pain is temporary, Quitting is forever.

Det ligger ett lugn över den här staden som gör att man blir tokigt rastlös.
Tänk bara när jag och maria gick up på en promenad, kanske vid elva på kvällen.
Jag tror inte vi mötte en enda levande själ.
Arvika är för litet för att man ska orka stanna kvar.

Lumpen är det också, väldigt snart.
Jag har börjat tänkt en del på det.
Eller inte jag egentligen, mest andra som drar upp frågan.
Undrar om jag är nervös, om jag kommer palla,
om jag kommer längta hem.
Och faktiskt har jag inte ångrat mig en enda gång.
Men när jag tänker på att maria och jag inte kommer kunna sitta framför tv:n och äta chirre
eller gå ut och gå i en stad som är tyst, eller att vi inte bara kan se varann och kanske inte prata med varann varje dag ..
När jag börjar tänka på det börjar jag fundera på om jag ångrar mig.
Och det är inte bara Maria, det är mycket saker som jag lämnar, om så bara för ett år.
Men jag tror att det kommer göra mig gott.
Jag tror att jag kommer gilla det och jag tror att jag kommer klara det.
Med eller utan tjejarmhävningar ;)

Det var lite tankar bara, så här en tisdagseftermiddag.
Imorgon ska jag jobba! Det ska bli skönt, jag harsaknat att jobba faktiskt.
Och oj, nu ringde min chef. Jag ska jobba nu :)

/F