Oj oj, här sitter jag en lördag kväll. Ensam, på landet.
Det här borde ju faktiskt vara tokskönt, att bara få ta hand om sig själv.
Men jag blir rastlös, sjukt jävla rastlös och jag får ångest.
Ångest av att vara själv nu när M&M har gått och lagt sig..
Jag förstår inte vad det är för fel med mig och inte kunna vara själv,
det är ju sjukt! Många tycker att ensamtiden man får så sällan är den bästa tiden
men det tycker inte jag. Absolut inte. Jag kommer aldrig någonsin kunna lära mig att leva och bo själv. Mamma tror att det kommer med tiden, men jag tror faktiskt inte att de gäller mig.
Därav är lumpen livet något som passar mig utmärkt eftersom att jag aldrig är själv där.
Men vi får väl se om även jag växer upp någon gång?
Mina tankar en lördag kväll som denna..
klart slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar