lunch

Efter en timmes promenad har jag hunnit spela lite wordfeud (skräll)
och fått i mig lite käk. Mat som intogs i sängen då köksbordet är fullt med svamp som torkar och vardagsrummet består av lådor, lådor och lådor.
Maten bestod föresten av köttbullar, fullkornsmarkaroner och massa grillkrydda..
Det enda jag äter när jag lagar mat till mig själv ungefär.
Vila lite på maten innan en kissrunda och sen invänta Alexis och gym.
_________________________________

När jag var på rekryteringsmyndigheten frågade psykolgen
vad jag hade för för- och nackdelar.
Eller vad jag ansåg att mina för- och nackdelar var.
Den frågan har jag fått för,
och säkert många fler än jag!

Jag tycker det är svårt att komma på båda delarna.
Dels för att jag såklart inte vill säga att jag har några nackdelar
och dels för att det är svårt att komma på bra och/eller dåliga saker om mig själv.
I vilket fall sa jag att en nackdel med mig själv är att jag är väldigt blåögd.
Tror på i princip allt folk säger.
Och det kan ju också ses som en bra sak,
att jag litar på människor och tror gott om alla
men många gånger kan det också vara en stor nackdel.
Hon frågade mig om jag hade råkat illa ut på grund av min blåögdhet
eller om det hänt något som fått mig att inte vilja vara så blåögd.
Och det har det ju såklart, många gånger.
Jag har förlorat vänner genom åren.
Vänner som jag litat på, älskat och avgudat.

Jag ångrar idag många val jag gjort.
Att lita på fel människor.
Att visa upp det som finns allra längst in.
För att sedan få det kastat i ansiktet.
Jag är fortfaranade blåögd,
jag litar fortfarande på för många människor
och tror gott om människor som inte förtjänar det.
Men jag aktar mig för att säga för mycket,
att släppa in dom för långt.

Och kanske, kanske om jag inte varit så blåögd och korkad,
hade jag betett mig annorlunda och vidtagit andra konsekvenser än vad jag gjort.
Och kanske, kanske hade jag då varit vän med många människor som jag inte är idag.

Men frågan är om det kanske var bra,
att jag var som jag var.
Gav allt jag hade.
För nu vet jag också vad dom var,
och även om jag älskade och litade.
Så var det inte ömsesidigt och ja,
som man säger.
Det som inte dödar, de härdar.
Och gör dig hela tiden starkare.

Just här och nu kan jag inte heller peka ut någon som jag inte längre har kvar.
Man träffar många vänner under sitt liv.
Och många av dom kommer man såklart inte vara vän med resten av livet.

Så nog tror jag att det är både en för- och nackdel att vara blåögd och lite småkorkad ibland ;)
_________________________________





Lite tankar så här en torsdagseftermiddag!

xoxo
F